Sveriges elsystem behöver en marknad för svängmassa – Tysklands modell visar vägen

När vi bygger ett elsystem med allt större inslag av väderberoende produktion som vind- och solkraft förändras spelplanen i grunden. Det räcker inte längre att säkra tillgången på energi – vi måste också säkerställa att elen håller rätt kvalitet, att den är tillgänglig när vi behöver den, och att nätet förblir stabilt även vid störningar. Tyskland har nu presenterat ett förslag som visar hur detta kan göras – genom en ny marknad för rotationsenergi. Det är hög tid att Sverige tar intryck.

Vad handlar det om?

Rotationsenergi – som också kallas “inertia” eller svängmassa – är en grundläggande egenskap i dagens elnät. Den fungerar som ett slags tröghet som håller systemet stabilt vid snabba förändringar i produktion eller förbrukning. I det traditionella elsystemet kom denna tröghet enbart från de tunga roterande generatorerna i kraftverken. Det var en mekanisk svängmassa – därav begreppet.

Men i takt med att vi ställer om till förnybart, där många nya källor (som sol- och vindkraft) saknar den roterande massan, minskar den fysiska svängmassans andel, vilket skulle kunna göra elsystemet känsligare för störningar. Det i sin tur kräver att vi börjar värdera och betala för stabilitet, precis som vi gör för energi. Och då handlar det inte bara om att hålla traditionella kraftverk vid liv – kraftelektronik (virtuell svängmassa) kan hantera denna stabilitet alldeles utmärkt – om det finns i specifikationerna för batterier och inverters.

Därför bör Sverige ta efter Tyskland

Tyskland föreslår nu att införa en särskild marknad för rotationsenergi – tillgänglig för både mekanisk och virtuell svängmassa. Den bygger på en fast premie för de aktörer som kan tillhandahålla tröghet och andra stödtjänster som stabiliserar frekvensen i nätet. Denna modell är smart, för att:

Den ger långsiktiga och stabila intäkter till investeringar i teknik som tidigare saknat tydliga affärsmodeller – som batterier med grid-forming-funktion, smarta inverterare och till och med synkrongeneratorer kopplade till förnybar produktion.
Den möjliggör lokalt anpassade lösningar. Eftersom elnätets struktur och utmaningar ser olika ut i olika delar av landet, är det klokt att prissätta behovet av rotationsenergi regionalt. Det gör att investeringar hamnar där de gör mest nytta – inte bara där det är billigast att bygga.
Den stärker elsystemets robusthet. Lokalt tillgänglig rotationsenergi minskar behovet av långa överföringsledningar och ökar motståndskraften mot störningar – från stormar och tekniska fel till cyberhot.

Men en ersättning för rotationsenergi är också något som ägare och potentiella investerare i exempelvis ny kärnkraft efterlyst i många år: De har poängterat att den roterande massan inte ersätts fullt ut för sin systemnytta. En teknikneutral ersättning för nyttan borde alltså välkomnas av alla – både de som investerar i förnybart och energilager och de som planerar ny kärnkraft.

Effektfrågan måste tas på allvar

Sverige står inför en växande effektproblematik – alltså vår förmåga att ha tillräcklig el just när vi behöver den, inte bara över året utan minut för minut. Den här frågan är inte identisk med energi, utan handlar om tillgänglighet, kontroll och stabilitet. Att införa en marknad för rotationsenergi är ett konkret sätt att snabba på arbetet med att möta den utmaningen.

Vi måste också inse att investeringar i elnätets kvalitet inte bara är en teknisk fråga – det är en förutsättning för en fungerande välfärdsekonomi, industripolitik och klimatomställning. Utan stabilitet i elnätet spelar det ingen roll hur mycket förnybar energi vi bygger ut. Den måste gå att använda – på rätt plats, i rätt ögonblick, utan att riskera störningar. Genom att ersätta inertia slipper vi att överinvestera i kapacitet – så även om det är en ny marknad så kommer totalkostnaden förmodligen att bli lägre än om vi inte inför den.

En modern marknad för ett modernt elsystem

Genom att – som Tyskland – skapa en särskild, teknikneutral marknad där leverantörer får betalt för att bidra till stabilitet, kan vi skapa ett tydligt incitament för innovation och investering. Det blir också ett sätt att visa industrin att Sverige menar allvar med att skapa ett framtidssäkrat energisystem.

Beroende på var inte minst den syntetiska svängmassan placeras kommer den också att kunna bidra till att hålla nere nätkostnaderna. Det talas ofta om storskalig, fysisk svängmassa som ett sätt att öka överföringskapaciteten i transmissionsnätet – men lokalt placerat syntetisk svängmassa kan i sin tur göra samma sak decentraliserat och dessutom hålla rätt spänning i både lokal och regionnät.

Det här är alltså inte bara en teknisk reform. Det är ett politiskt vägval. Vill vi ha ett elsystem som är stabilt, tillförlitligt och redo för framtiden – eller ett som fortsätter att tänja på marginalerna tills något går sönder?

Tyskland visar att det finns ett bättre sätt. Låt oss inte stå kvar på perrongen när nästa generation av energisystem rullar in.