Morgondagens energisystem – från ånga till algoritmer

Det pågår ett paradigmskifte i energisystemet. Från centraliserade kraftverk och top-down-planering till ett decentraliserat, flexibelt och digitaliserat ekosystem där konsumenten blir en aktiv aktör. I centrum står anläggningstillgångar – som i allt högre grad kommer vara lokalt förankrade.

För att lyckas med omställningen måste vi släppa två gamla föreställningar:

1. Att elproduktion ska ske via ångcykler – som kolkraft, gaskombikraft och kärnkraft. Vind och sol blir det ”nya base load” för att vara konkurrenskraftig.

2. Att “security of supply” ska säkerställas enbart genom centraliserade resurser. I stället växer en ny logik fram, där lokal kapacitet och lokal kontroll blir lika viktiga som storskaliga produktionsanläggningar. Denna decentralisering drivs i huvudsak av två kraftfulla trender:

Teknisk utveckling – från elproduktion till energiintegration
Utvecklingen inom batterier, växelriktare, värmepumpar och fler DC-system som integreras i AC systemet, har möjliggjort att el, värme och lagring integreras i lokala energisystem. Lägg därtill den snabba ökningen av elfordon och batteriutveckling – med potential att bli både konsumenter och leverantörer av el – så får vi en helt ny “asset base” som inte längre är centraliserad.

I solrika länder innebär detta att en växande andel av basproduktionen kan ske direkt hos slutkunden, med solceller, batterier och V2G-lösningar (Vehicle-to-Grid). I kallare klimat ger sektorkoppling mellan el och värme – särskilt via värmepumpar och fjärrvärme – nya möjligheter att optimera lokala resurser.

Ekonomiska drivkrafter – nätkostnaden som flaskhals
Elnätet har historiskt varit ett neutralt och kostnadseffektivt mellanled – men är i dag en allt större kostnadsdrivare för energisystemet som helhet. Nätavgifterna har ökat dubbelt så snabbt som KPI sedan avregleringen. Och Energimarknadsinspektionen (EI) har öppnat för ytterligare 44 % höjning av nätavgiften enbart mellan 2024 och 2027. I Sverige talas det om nätinvesteringar på upp till 1000 miljarder kronor de kommande 25 åren – vilket kan tredubbla dagens nätavgifter.

Konsekvensen? Elnätskostnaden riskerar att bli den största delen av elräkningen för kunder i DSO-näten. Det gör lokal produktion och lagring ännu mer attraktiv – både ekonomiskt och systemmässigt.

Vad krävs för att stötta utvecklingen?
Problemet med vår nuvarande reglering (och för den delen marknadsmodellen) är att de inte hängt med i utvecklingen. Vi saknar:

Incitament i elnätsregleringen för att optimera totalkostnad för kunden, snarare än att enbart fokusera på nätinvesteringar.

Dynamisk elskatt – låg eller ingen skatt vid negativa priser, samt undantag för el som används till värmepumpar och elpannor i fjärrvärmesystem.

Fullt utbyggd timmätning och dynamisk prissättning på elnät, så att kundflexibilitet och sektorkoppling kan premieras och integreras.

Använd IKN (icke koncessionspliktiga nät) mer aktivt och som alternativ för att påskynda utvecklingen

Grundproblemet är att dagens elmarknad är byggd för ett system där allt sker centralt – lokala resurser ses fortfarande som ett störande moment snarare än en resurs.

Slutsats: Från ånga till algoritmer
Under 1900-talet styrdes energisystemet av mekanik och termodynamik – vilket naturligt gynnade stora, centraliserade lösningar. I dag är det elektronik, digitalisering och mjukvara som leder utvecklingen. Det gör småskaliga, distribuerade lösningar både möjliga och effektiva – och förändringstakten blir exponentiell. Precis som för annan elektronik så kommer tillämpningarna bara att bli mindre, billigare, mer effektiva och alltmer tillgängliga för allt fler inom allt fler områden.

Det är ingen tvekan om att vi står mitt i ett skifte där systemtänket måste öka tempot för att hänga med teknikutvecklingen. Framtidens robusta, kostnadseffektiva och hållbara energisystem kommer att byggas underifrån med asset base som finns nära/hos slutkunden – med kunden, tekniken och flexibiliteten i centrum.