Fem reformer för ett smartare energisystem – från centralkontroll till lokal flexibilitet

Sverige står mitt uppe i en av sina största omställningar någonsin. Elektrifieringen av industri, transporter och hushåll kommer inte bara att kräva mer el – den kräver framför allt ett nytt sätt att tänka kring elens flöde, användning och ansvar. Det handlar inte längre bara om att producera mer el på nationell nivå, utan om att använda den smartare lokalt.

Dagens energisystem är fortfarande i huvudsak byggt för en tid där el producerades av ett fåtal stora aktörer, transporterades långt och användes passivt. Men i framtidens system blir tajming lika viktig som volym, och deltagande minst lika viktigt som produktion. För att klara detta krävs reformer som gör det lönsamt, attraktivt och praktiskt möjligt att hantera mer av variationen i elsystemet lokalt – i hushåll, företag och kommuner.

Här är fem konkreta reformförslag som skulle kunna göra verklig skillnad:

1. Inför dynamiska nättariffer som styr mot flexibilitet, inte bara volym

Nättarifferna håller på att bli den största delen av elkostnaden för kunder i lokalnät, och med planerade investeringar i näten kommer den bli helt dominerande i framtiden. Nättarifferna är idag trubbiga, ofta baserade på historisk konsumtion eller fasta avgifter. Men i ett elsystem där effekt är den trånga sektorn måste tarifferna premiera tajming och flexibilitet snarare än total förbrukning.

Det bör bli tydligt för både hushåll och företag att det lönar sig att undvika belastning under de timmar när systemet är som mest ansträngt – och att det finns värde i att bidra med kapacitet under toppar. Tariffer med högre avgift vid hög belastning och rabatt vid låg – i kombination med enkla tekniska lösningar – kan göra beteendeförändring lönsam på riktigt. Också de effekttariffer som nu införts är för trubbiga, då de kan motverka systemets utmaningar på totalen och bestraffa kunder också timmar då det faktiskt inte är ansträngt.

2. Ge tydliga investeringsincitament för energilagring

Idag är affärsmodellen för energilagring osäker. Regelverken för dubbel beskattning, oklara nätroller och brist på erkännande i systemtjänstemarknader gör att både batterier och termiska lager ofta möter finansiella utmaningar – trots att de kan avlasta systemet, minska kostnader och förbättra försörjningstryggheten i en långt högre utsträckning än vad dagens ersättningsmöjligheter erkänner.

Genom att tydligt definiera lagringens roll, ge den rätt till ersättning för bidrag till balans och stabilitet, och slopa dubbel nättariff och integrera deras nytta i elnätsregleringen, skulle både hushåll, industrier och fristående aktörer våga investera i lokal lagring i större utsträckning. Det behövs varken subventioner eller statliga stöd – men systemintegrerade batterier borde ersättas för systemnytta på lika villkor, inte bestraffas ekonomiskt genom skatter och tariffer.

3. Integrera sektorkoppling i energi- och transportpolitiken

Sektorkoppling – möjligheten att styra elflöden via till exempel elfordon, värmepumpar och processindustri – är ett kraftfullt verktyg för flexibilitet. Men regelverken är fragmenterade. Energimyndigheten styr över el, Transportstyrelsen över laddning, och klimatinvesteringsprogrammen känner sällan till elnätens kapacitetsproblem.

Genom att skapa ett gemensamt, tvärsektoriellt investeringsprogram för “flexibel infrastruktur” kan staten premiera investeringar i lösningar som stärker hela systemet: smarta laddstationer, fjärrstyrda värmesystem, kombinerade sol- och lagringslösningar och lokala delningsplattformar. Det blir extra tydligt på lokal nivå där elnätsbolagen kan ha kapacitetsutmaningar samtidigt som lokala värmeaktörer inte tillgodoräknas för sin förmåga till produktion, lagring och flexibilitet genom kraftvärme, värmepumpar, elpannor och ackumulatorer. Det är helt orimligt.

4. Fortsätt utveckla flexmarknader på lokal nivå – med rätt incitament

De lokala flexibilitetsmarknader som de senaste åren testas av elnätsbolag som Vattenfall, Ellevio och E.ON är lovande – men ännu för oskalade och osäkra. Tydligare nationell styrning behövs, inte minst för att skapa enhetliga regelverk, lägre trösklar och volym i marknaden.

Regleringen bör också göra det möjligt för nätbolag att dela värde med kunderna: om en företagare eller ett hushåll bidrar till att minska belastningen under en kritisk timme – ska det synas på fakturan. Digital infrastruktur och tredjepartstillgång till data är en förutsättning. Det måste också bli enklare att aggregera många små användare till ett relevant systembidrag. Men kapacitetsmarknader måste också tydligare ersätta för effekt (dvs MW) och inte bara energi (MWh). Det skulle öppna upp för aktörer som kan leverera mer under de kritiska timmarna, inte bara den som kan dra ner eller skjuta på sin användning.

5. Öppna för fler, och mer aktiva, IKN-nät* med lokal kapacitetsutveckling

I många kommuner planeras nya bostadsområden, datacenter eller industrier – utan att lokal elnätskapacitet är säkerställd. Detta bromsar både omställning och tillväxt. Genom att ge IKN-nät en större och enklare möjlighet att ansvara för att samplanera energi- och samhällsutveckling (likt fysisk planering), kan lokal energiförsörjning integreras redan från början. Det gäller – och måste gälla – både effekt och energi, både tillförsel och flexibilitet.

Staten bör även öppna upp och förenkla för IKN-nät eller för lokala energigemenskaper att äga delar av flexibel infrastruktur – exempelvis batterilager eller mikronät – med rätt till intäkt från deltagande i lokal balansmarknad. Ju fler aktörer desto bättre – och ju öppnare vi är för att testa nya lösningar för lokal problemlösning, desto mindre blir behovet av att lägga hundratals och tusentals miljarder kronor på centraliserade lösningar på nationell nivå.

Det behövs ingen ny revolutionerande teknik för att hantera elvariationer lokalt – vi har redan mycket av den. Det som krävs är att systemen uppmuntrar användning, deltagande och samordning. Ett mer flexibelt, användarnära och resilient energisystem kräver reformer som går bortom hur den klassiska elmarknaden är uppbyggd – och bygger en ny logik för hur samhällsnytta skapas i en decentraliserad värld. Och kanske viktigast av allt: energipolitiken måste sluta fokusera enbart på tillförsel uppifrån och utifrån. Den måste börja med användaren och användares behov och intressen. Systemet är till för användaren. Inte tvärtom.

 

*IKN-nät: Icke-koncessionspliktigt elnät