Energi kan flyttas geografiskt eller tidsmässigt – skillnaden är värd miljarder

Under Almedalsveckan lyfte Energiforsks VD Markus Wråke en fråga som förtjänar långt mer uppmärksamhet än den hittills fått: hur vi bättre kan utnyttja kapaciteten i det elnät vi redan har. Det handlar om att tänka smartare, inte bara bygga mer. Och det handlar om pengar – mycket pengar.

I en intervju i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/a/W0GQzG/smartare-elnat-kan-spara-hundratals-miljarder ) konstaterar Wråke att det med ny teknik och uppdaterade regelverk är fullt möjligt att öka effektiviteten och nyttjandegraden i våra elnät med minst 25 procent, och troligen upp till 50 procent. Siffrorna talar för sig själva: med nätbolagens investeringsprognoser på cirka 1 000 miljarder kronor, innebär en ökad nyttjandegrad på 25 procent att vi kan undvika investeringar motsvarande 250 miljarder. Vid 50 procent handlar det om hela 500 miljarder kronor.

Trots att dessa effektiviseringar är fullt möjliga redan idag, står regelverken i vägen. Som Wråke påpekar är det nuvarande elnätsregelverket utformat för att belöna nyinvesteringar. Ju mer man bygger – desto större avkastning har nätbolagen rätt till. Det finns i teorin möjlighet att också få avkastning på effektiviseringar och optimering av befintlig infrastruktur, men i praktiken är det ekonomiska incitamentet marginellt i jämförelse med att lägga pengar på nya stolpar, ledningar och nätstationer.

Inte nog med att incitamenten är felkalibrerade – också den tekniska grunden för kapacitetsberäkningarna är föråldrad. Enkelt uttryckt beräknas elnätens kapacitet utifrån ett worst-case-scenario: en varm, vindstilla sommardag, då luftledningarna är som mest belastade av värme. Detta scenario definierar hur mycket effekt som får abonneras av kunder. Samtidigt vet vi att de verkligt höga effektbehoven uppstår på kalla, blåsiga vinterdagar – då elledningarna i praktiken kan transportera betydligt mer el tack vare naturlig nedkylning. Enbart väder- och vindförhållanden ökar den faktiska kapaciteten med 25–30 procent när den behövs som bäst. Men det tas inte i beaktande i den modell som styr hur mycket el som får skickas genom nätet.

Ytterligare ett exempel på hur regelverken bromsar effektivisering är behandlingen av energilager, framför allt batterier. Dessa system har potential att spela en nyckelroll i ett mer flexibelt elsystem: genom att lagra el vid låg belastning och återföra den vid hög belastning kan de jämna ut toppar, minska trängsel i nätet och förbättra försörjningstryggheten.

Men trots att energilager varken är producenter eller konsumenter – utan fungerar som buffert – tvingas de betala dubbla abonnemang: ett som producent och ett som konsument. I stället borde det införas ett särskilt abonnemang som gynnar energilager som bidrar till nätets stabilitet. Det skulle vara både tekniskt logiskt och samhällsekonomiskt rationellt.

Elenergi kan flyttas på två sätt: geografiskt (från där den produceras till där den används) och tidsmässigt (från när den produceras till när den behövs). Elsystemet och regelverken är idag nästan helt fokuserade på den geografiska dimensionen – att bygga fler och större ledningar. Men ju bättre vi blir på att flytta energi i tid – genom lagring, flexibilitet och smart styrning – desto mindre behöver vi flytta den i rum. Det innebär i praktiken ett minskat behov av nyinvesteringar i elnätet.

Det vi står inför är inte en teknisk omöjlighet, utan ett regelverksproblem. Tekniken finns. Affärsmodellerna kan utvecklas. Behovet är akut. Och pengarna är stora.

Att modernisera elnätsregleringen, uppdatera kapacitetsberäkningar och skapa rätt incitament för energilager och flexibilitet är inte bara möjligt – det är en av de mest kostnadseffektiva klimat- och industripolitiska åtgärder vi har tillgång till idag. Vi talar ofta om behovet av att bygga ut elproduktionen, om tillståndsprocesser och marknadsmekanismer. Men lika viktigt är att använda det vi redan har – mycket bättre.

Det är dags att uppdatera reglerna för en elinfrastruktur som i framtiden måste vara både mer flexibel, smart och kostnadseffektiv. Den samhällsekonomiska vinsten är monumental.